Genom tiderna har många konstnärer och musiker förälskat sig i Skebergsbyarna. Nedan kan du läsa om några av dem. Texterna är skrivna av Elisabet Sannesjö.
Johan Nordling och Gerda Ramberg
Den musikintresserade författaren och journalisten Johan Nordling och hans hustru, konstnärinnan Gerda Ramberg, kom till Skeberg 1905. Året före hade de besökt Leksand som turister men nu bestämde de sig för att hyra hus på Skeberg under somrarna. 1906 blev Johan huvudredaktör för tidningen Idun. Parallellt med det journalistiska värvet på Idun var han en flitig skön-litterär författare. 1907 utgavs romanen ”Siljan. En bok om Sveriges Hjärta”. Boken mottogs med översvallande lovord och han blev med ens en förf-attare på modet, särskilt i Dalarna. Johan hade också ett stort musik-intresse, vilket visade sig i den 1911 utgivna romanen ”Quasi una fantasia”, om Ludvig van Beethoven och hans verk ”Pianosonat i ciss moll”. Romanen översattes till många språk.
En svår ögonsjukdom tvingade honom att sluta arbetet som redaktör 1915. Samma år upplöstes äktenskapet mellan honom och Gerda, men deras vän-skap varade livet ut. 1916 köpte Johan ett hus vid Djursjön, där han bosatte sig permanent. Huset byggdes ut och kompletterades med fler byggnader till en nationalromantisk bostad om-gärdad av en fantastiskt blomsterprakt.
Johan Nordling var född 1863. Han skrev sin första bok när han bara var 20 år. Under sin tid i Skebergsstugan skrev han bland annat ”Samlad låga”, en diktsamling med övervägande dala-motiv som utgavs 1917. 1920 skrev han ”En Skebergsvals” som sedan arrange-rades för piano av Herman Berens. År 1921 utgavs ”Berg och Buda” – också den en diktsamling med bland annat ”Gamla mor” och ”Stenbacks far skall dö”. Nordlings sista bok var novell-samlingen ”Gamla bruket och andra dalaberättelser”, som utgavs 1923.
_________________________________________________________________________
Gunnar och Signe Bohman
Gunnar (1882-1963) var författare, kompositör och lutsångare. Signe Bohman (1885-1986) var konstnärinna. De skaffade sig sitt sommarparadis på Backen. Ett hus som var kvar i familjens ägo till 2006.
Signe hade fem syskon, varav yngste brodern var skulptören Eric Grate. Hon fick sin konstnärliga utbildning på Konstakademien i Stockholm. Porträttmålning av barn var hennes specialitet och många av hennes barnporträtt användes som omslagsbild till tidningen Husmodern. I Bomansgården på Backen hade Signe sin egen ateljé. Från tiden i Skeberg bestod motiven av gårdar, enstaka byggnader, naturen och porträtt av människor i alla åldrar. Det är en kulturell rikedom för Skebergsbygden som fått så många hus, gårdar och människor förevigade tack vare henne.
Gunnar kom tidigt i kontakt med operettens och teaterns värld. Han började som skådespelare och sångare och debuterade offentligt som lutsångare år 1911. Han gjorde sig känd som en Bellmantolkare av rang och var också en mimikens mästare. Hans stil var den klassiska lutsångarens – en enmansteater där sång och luta, mimik och spel utgjorde ett totalt scenframträdande.
Som lutsångare var han ett stort namn under 1910 – 40-talen. Förutom att han skrev egna visor, romaner och dikter startade han på 1940-talet ett korrespondensinsti-tut i bostaden i Stockholm. Han lärde ut konsten att traktera så skilda instrument som luta, gitarr, violin och trumpet, men också uppträdandets svåra konst, det vill säga hur man sjunger och deklamerar. Gunnar Bohmans litterära kvar-låtenskap och brevväxling mellan honom och Evert Taube förvaltas sedan 1980 av Göteborgs universitetsbibliotek.
_________________________________________________________________________
Sven-Olov Sandberg (1905-1974)
Sven-Olov (SOS) prövade många olika arbeten och var under flera år år en mycket driftig journalist på bland annat Åhlén och Åkerlunds förlag.
Sina första populärtexter skrev han 1926 och första engagemanget hos Radiotjänst kom 1927. Då fick han också uppslaget till ”Lyssnar du ikväll till mig, lilla mor”. Raskt skrev han den svenska texten och Fred Winter skrev musiken. Med detta blev genombrottet ett faktum och en period kantad av enorma skivsuccéer tog sin början. Många minns nog ”sammetsrösten” sjungande ”När vintergatans stjärnehär i snön kristaller strör …” eller kanske melodin som slog alla andra i fråga om popularitet: ”När bröllopsklockor ringa …” Den lär ha orsakat brevbäraren stor möda, när han tvingades använda säckar för att bära hem idolens dagliga brevskördar.
Till Skeberg kom Sven-Olof Sandberg första gången som gäst hos lutsångaren Gunnar Boman och hans hustru, konstnärinnan Signe Boman, på Backen. SOS tyckte att det var en vacker trakt och ville gärna köpa ett hus här. När han så småningom fick veta att Johan Nordlings gård på Skålhol var till salu köpte han det osett 1930, men han blev inte kvar länge i huset. Redan 1933 skriver han och lyckönskar nya ägare till köpet av Skebergsstugan.
_________________________________________________________________________
John Wilhelm Hagberg (1897 – 1970)
Han debuterade i Uppsala 1925 som sångare i operetten Katja. Samma år gjorde han också skivdebut och sjöng. sedan in nära 700 titlar fram till 1959. Han lanserade melodier som ”Är det nå´n som sett Maria?” (1928) och ”Kan du vissla Johanna?” (1932).1934 kom ”I en grönmålad båt” och ”Två små fåglar på en gren”. Under många somrar på 1930-talet turnerade han i folkparkerna med Thor Modéen.
John Wilhelm kom till Skeberg första gången 1934 då han besökte Sven Olov Sandberg, som engagerat honom för att uppträda på danspalatset Moskogen i Leksand. Besöket resulterade i att även han byggde hus här.
En stor tilldragelse var det på Skålhol när John Wilhelm fyllde 50 år, 4 augusti 1947. Han anlände då i flygplan tillsammans med hustrun Rita, vännerna Nils och Sylva Perne samt en äkta spettekaka från Skåne. Flygplanet landade på Djursjön och lade till vid Hagbergs brygga.
Från 1948 och några år in på 1950-talet. drev han dansstället Wivex i Leksand. Det var gamla Moskogen som fick namnet Wivex och som John Wilhelm från början hyrde och senare köpte. Här engagerades artister som t.ex. Edvard Persson. I mitten av 50-talet inledde han en ny karriär som underhållare i radioprogrammet Frysboxen
1964 byggde Hagberg ett nytt hus på Skålhol, på tomten bredvid det första. Huset såldes 1981 till idrottsprofilen Rune Larsson med familj. Under sin yrkesverksamma tid arbetade Rune som lärare och Rita Hagberg var hans kollega under några år. Inom idrotten har han många meriter. Bland annat gjorde han sig känd som friidrotts-landslagets driftige kapten och olympisk bronsmedaljör 1948. Han mottog Svenska dagbladets bragd-guld 1951 och har många svenska mästerskap på 400 m häck bakom sig.
_________________________________________________________________________
Thor Modéen (1898 – 1950)
Kungsörsgrabben ”Tosse” visste tidigt att han hörde hemma på scenen. Efter teaterlektioner och några småroller i Göteborg började han spela kabaré i Stockholm 1919. Han blev snabbt oerhört populär och hjulen snurrade allt snabbare. Under sin karriär spelade han in 88 filmer, 220 grammofon-skivor och hade otaliga roller i revyer och kabaréer. Hangifte sig 1924 med sångerskan och revyartisten Margareta Schönström (Ulla Billqvists syster) Familjen Modéen kom till byn 1930/31 då de köpte Jobsgården på Skålhol. Tvåvåningshuset försågs med loggia mot sjön på båda planen.
Thor tyckte mycket om mat. Kräftor var en favorit genom hela livet och det sägs att man till och med konserverade in kräftor på burk för hans räkning! Bland drycker var favoriten grogg på konjak och sockerdricka, en så kallad ”grosshandlare”. Punsch, enligt hustru Margaretas recept, hörde också till favoriterna.
Från början till i mitten av 40-talet ägde familjen Masesgården i Grytnäs. Efter Thors bortgång 1950 lät hustrun bygga ett hus i Styrsjöbo som hon behöll till 1954. Under senare delen av 1950-talet hade hon ett hus i Karlsarvet.
_________________________________________________________________________
Ulla Billqvist (1907 – 1946)
Ulla hette Schönström som ogift. Tillsammans med dottern Åsa vistades hon ofta i Skeberg på 1930-talet. Hennes mamma Gerda Schönström hade hus här och dessutom fanns ju systern på plats tillsammans med Thor Modéen. Ulla blev den tidens stora grammofonartist efter genombrottet med Jules Sylwains ” Köp hjärtan”, 1931. Under andra världskriget blev hon populärare än någonsin med schlagers som ”Min soldat”.
_________________________________________________________________________
Nils Perne (1905 – 1965)
Under studietiden i Uppsala tog intressset för teater, visor och kupletter överhanden och han kom snart att arbeta tillsammans med storheter som Ernst Rolf och Karl Gerhard. Ibland skrev Nils under pseudonymen ”Jokern” och ofta tillsammans med Georg Eliasson, Sven Paddock, eller Gösta Stevens. Samarbetet kan vi bland annat spåra på stenkakor med påskriften Perne-Paddock eller Nils-Georg.
Många av hans alster har blivit klassiska svenska ”örhängen”, som t.ex.: ”Världen är full av violer”, ”Min soldat” och ”Säg det med ett leende” Så småningom blev han också chef för Sandrews teatrar: Scala, Södran, Intiman och Oscars.
1946 var Nils och blivande hustrun Sylva Åkesson på besök hos John Wilhelm Hagberg, som hade hus i Skeberg. De blev förtjusta i byn och lyckades ganska snart köpa mark vid Djursjöns strand. Vackra gamla hus och härbren forslades dit och monterades upp. Paret kallade huset ”Soldatgården” eftersom det var just schlagersuccéen ”Min soldat” som, insjungen av Ulla Billqvist, finansierade bygget.
Nils och Sylva gifte sig 1950 i Leksands kyrka. Det var en enkel ceremoni med paret Hagberg och droskchauffören Emil Brasar som bröllopsvittnen.
Sylva Perne har själv en karriär som teater- och revyprimadonnan bakom sig. Hon bor fortfarande i huset vid Djursjön varje sommar och vi kunde för ett par år sedan läsa ett reportage i tidningen Land där Peter Karlssons beskriver sin förtjusning över henne. Han hade tillsammans med sina ”Blå Grodorna” vandrat runt sjön och de stannade till vid hennes stuga. Där blev de väl emottagna, fick strumporna torkade och mat och dryck i magen. Efter besöket stack han inte under stol med att det var första gången i sitt liv han önskat att han var 40 år äldre.
_________________________________________________________________________
Hilda Horn (1876 – 1959), var dotter till lies-meden Fredrik Horn och hans maka Johanna. Hon växte upp på Skålhol tillsammans med fem syskon. Som vuxen bodde hon ensam med sina höns på Petters-backen. Kanske bidrog den fina utsikten över Djursjön till hennes musikaliska skapande.”Morgonsol över Skinnaråsen” är en av de visor hon skrev och tonsatte. Axel Hambeaus uppteckade ”Hornlåt” efter henne. Den har beskrivits som en av de finaste hornlåtar Leksand har.
_________________________________________________________________________
I Gropen bodde Dahlströms Anna (1878-1954), som ogift kallad Tirus-Anna. Även hon lämnar musikaliska minnen efter sig. 1946 upptecknade Karl Sporr psalmerna ”Världens frälsare kom här” och leksandsvarianten av ”Den signade dag” efter henne. Mer om detta finns att läsa i boken ”Folkliga koraler från Dalarna”, samlade av Jörgen Dicander.
_________________________________________________________________________